Min stora dröm
Jag har en dröm. Jag vill bli författare. Det verkar vara ett så fritt jobb, bortsett från bokförlagens krav på deadline för boken man skriver. När det är fint väder kan man sitta utomhus på sin balkong och slicka på en glass medan man skriver, och om det är dåligt väder kan man baka in sig i filtar och dricka varm choklad samtidigt som man för ner sin berättelse på datorn. Det verkar kul att fantisera fram en handling, karaktärer och en miljö, och sedan skriva ner den. Det verkar vara roligt att kunna skapa något som andra sedan får ta del av. Att bygga upp en historia från bottnen. Bestämma karaktärernas öden och agerande.
Jag tycker att det är roligt att skriva, medan alla mina vänner tycker att det är pest och pina. "Usch", säger de. "Skriver gör man ju i skolan!". För dem känns det som ett tvång, men för mig är det snarare en befrielse. Det tycker pappa också. Han skriver en bok, dock inte på professionell nivå. Det blir som en avkoppling för honom. Han kommer hem från en stressig dag på jobbet, sätter sig med en kopp kaffe vid datorn och låter kreativiteten sprudla, och sedan blir han som en ny människa.
Jag blev en gång tillfrågad om att skriva en artikel i en tidning, jag tog chansen och fick den publicerad. Det kändes som en bekräftelse för att jag faktiskt skriver någorlunda bra, för vilken tidningsredaktör skulle godkänna en dåligt skriven text att för publicering i nästa nummer?
